.

Man är trasig för att man föddes sådan.
Och allt är så mycket vackrare på natten när man inget ser.
Och jag gömmer mig som alla andra.
Bakom masken och låtsas vara något jag inte är.

Skammen

Att må så dåligt med så bra förutsättningar. Att slösa bort något som hade kunnat bli så bra. När jag blir ensam kommer det fram. Och jag kan inte hantera det.

Ensam

Känner mig ensam trots att jag vet att jag inte är det. Lyssnar på Kent och känner mig lite extra trasig. Inuti så river det. Jag oroar mig för mina vänner, skolan, och mitt trassel, ska det alltid vara såhär? Ska jag alltid vara såhär?

Han

Jag passar så bra in i hans famn.
Jag älskar när han håller om mig, när han viskar i mitt öra att han älskar mig. Jag älskar att han tycker jag är vacker, att han tittar på min kropp och säger att jag är perfekt. Han är perfekt, han får mig att vilja bli bättre.
Har legat hela natten och pratat. Pratat politik, åsikter, miljö, mänskligheten. Sådant som är så viktigt för mig att det nästan gör ont. Jag föraktar de människor som inte tänker på annat än sig själva. Men nu har jag legat här, pratat av mig. Ventilerat bara en liten del av alla mina tankar och känslor. Det bor så Mycket i mitt huvud. För jag har inget filter, jag tänker för mycket på allt. Men samtidigt är jag glad för det, för jag bryr mig, och det är fint med människor som bryr sig.

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din

Alla trodde att jag skulle förlora mig, i vilken runaway som helst. Jag var slut när du hitta mig, i GBG-regn
Dom kunde säga vad som helst till mig, dom kunde DRA ÅT HELVETE
men ett enda ont ord om dig, har alltid fått mig upp i ringen.
Och det enda jag riktigt hör nu för tiden, är en vind som blåser genom staden.
Och fast turisterna är borta, går jag nästan aldrig ut, så jag väntar tills imon bitti, det är den tiden jag gillar bäst
då ska jag ta en promenad i parken.

Och när du ser på mig, är det knappt jag minns ett enda öknamn de kallade mig
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
Och dina ord i natten, är det enda som når in
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din

Hatar att känna, men det måste jag, det måste alla
Livet går vidare, somehow
och sålänge man har styrkan klarar man allt
Softar lite på det bara..

You are awes0me

Det finns så många helt galet underbara människor, så fina, så magiska.
Jag älskar er alla, och livet det är livet, man får bara göra det bästa av det
Fuck the future, the past, the people.
Bara gör, och det ska jag göra, Stockholm var grymt
Nästa vecka, danmark!


Dita von teese
Älskar den bilden, sådär, exakt sådär vill jag se ut.

Vem är du "ängeln"?

Känner många änglar, du låter icke som någon av dom sitter här och klurar på vem du kan vara, varför vågar du inte säga det? Jag trodde jag förklarade för dig, jag har ju denna bloggen för att skriva av mig, och jag väljer bort dagens outfit och sån skit, det är väl mitt val? Jag skriver en himla massa "depp inlägg" jag blir själv aldeles matt av att läsa dom. Men de fina människor som kan läsa och förstå, de stärker mig något otroligt mycket, att få fina komentarer av människor som bryr sig om mig även om de läser om all min äckliga ångest. Men, this is me, take it or leave it.

I helgen åker jag till stockholm och det ska bli så jävla skönt, ska få träffa fina Linn och vi ska åka bil upp och ha det allmänt fint, jag längtar, behöver lite mijöombyte. Sedan är jag hemma en vecka, sen blir det Danmark med massa fina människor. Jag är jätte stressad över båda resorna men jag ska klara dem, för det måste jag!

Kärlek till er alla

This toxic pinns make my life just a litle bit better

at the same time it makes my life shorter
En ciggarett under fläckten, för jag behöver det
En till, för att den första gjorde det lite lättare
Ännu en, för det finns fortfarande många kvar
En för att jag tänker på dig
Två i sträck för du sitter fast i mina tankar
En sista, för nu är de slut

hold me tight before i fall into pieces

So why can´t we just say it? Humans are so afraid of look into eachother´s eyes and say "I am unhappy, I am broken, I am hopeless and fallible"

it hurts

Silence,
why won´t you listen
Maybe it´s just me
but sometimes it´s
impossible to breath
A violent whisper
Maybe this time it won´t heal
Maybe this time it will bleed untill I´m free


The light pours out of me

Jag har spenderat tid med Catte och min vackra Hanna och det känns fint, men i övrigt, så får jag fan skärpa mig, varför ska jag gå runt här o fakea massa skit! Nu ska jag vända på allt, jag ska satsa allt, då har jag även allt att förlora, men framförallt, allt att vinna

It's pathetic, i don't know what all of this come from...

Jag skriver sällan, sånna långa och invecklade inlägg, det finnns massa på min gamla blogg, jag vet inte, orden som var lätta att skriva ner förut har blivit slitna, för många, trassliga. Jag är livrädd, samtidigt så lugn, jag är delad mitt itu. Det finns så mycket kärlek att ge, glitter att sprida, men sen får man slut på allt det där, man vill ju vara positiv, för människor, folk är livrädda för sånna som mig, även om de inte vågar ekänna det. Människor fyllda av mörker, ångest och självhat. Misslyckanden. Jag försöker ju ta mig ur allt det här, sluta stå och snurra, och sakta börja röra mig framåt, men hur jag än försöker slutar det alltid med att jag ramlar tillbaks igen, fan. Det finns människor, som får mitt hjärta att slå snabbare, andetagen att lugna ner sig lite, jag vill göra allt för de människorna, jag vill må bra för deras skull, men jag vet att jag måste vilja må bra för min egen skull om jag någonsin ska lyckas... må bra, egentligen, är det ett konstigt uttryck, självklart kan man inte gå runt och "må bra" hela tiden men jag hoppas på att en gång sluta må så jävla pissigt hela tiden och leva ett liv där det positiva överväger. För just nu har allt mörker makten, ljuset har fan ingen chans, inte på långa vägar. Jag vet att mina problem är ganska oviktiga, vet egentligen inte vart det kommer ifrån, varför och när det börjar, men det är ett svart hål inuti mig, jag kan inte hjälpa det. Jag önskar all lycka till er därute som letar er in på min oviktiga patetiska lilla blogg då och då, och jag ska fortsätta leva, skratta, springa, dansa, leva, men inuti finns ju det där svarta hålet och jag känner hur det växer, snart äter det upp mig, och kan inte någon hålla om mig, så jag inte går i tusen bitar. // HannaH

Och jag ramla och tog mig upp och sen, ramlar jag omkull igen

Idag har jag trasslat in mig ännu mer, i mitt jävla äckel mörker. Min älskade mamma åkte hela vägen från jobbet idag för att få med mig till min psykolog men jag kunde inte lämna lägenheten och jag hatar att gråta inför människor jag älskar, att bryta ihop, att ligga i fosterställning i min säng när det enda jag får ur mig gång på gång är "jag orkar inte". Min mamma är världens finaste, och jag hatar att se henne må dåligt pga mig, det gör ont. Jag ska åka till skåne i helgen, till min farmor, och dricka kaffe i hennes finporslin, röka på hennes lilla balkong, titta igenom hela hennes garderob och se om jag kan fynda lite. Hon är fin min farmor, min fina fina familj. Och jag ber om ursäkt för att jag är konstig och har svårt att formulera mig och är inne i mitt mörker som är helt förvirrande. Jag känner mig äcklig, ful vidrig, och mitt självförtroende sviktar, kan inte någon hålla om mig,
Kärlek

Jag följer med dig hem ikväll för jag vill inte vara själv

Jag uppdaterar jätte dåligt men det är ju min blogg, varför ska jag skriva när orden trasslar och blir till en klump? Egentligen så borde jag må bra nu, men det går inte, även om jag försöker, jag gör saker hela tiden, flyr tankar och känslor genom jobb, skola, fest och vänner, men när jag blir ensam, så gör det ondare, ondare än vad det någonsin gjort innan. Jag har ingen ordning i mitt huvud, det är bara kaos, och känslorna som jag kunde kontrolera innan, väller över, finns inget stopp. Istället för att stå still som jag gjorde förut, så står jag och snurrar, runt runt, jag kan inte stanna, jag behöver någon någon som du. Livet gör så ont, men jag ska väll klara det någon gång.

jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

 

And we looked out of my window while the tears goes down on our cheeks

Helgen var fin, jag trodde inte att det fanns människor som du, båda lika tomma, men två halvor blir en hel, är rädd för att känna, för att du ska betyda och sen försvinna som hände förra gången. Det var så obeskrivligt, när vi hängde ut genom mitt fönster, rökte och lyssnade på fin musik, och inga ord räckte till, bara tårar kunde beskriva det man kände, när man kännt sig tom så länge, men fick känna sig hel. Obeskrivligt
måste ju bara: GAIS VANN MOT SYRIANSKA, YEEES!!!!

If someone can do something for me that I do for you

Every night i´ve met you outside when you come with a broken heart
Every time i´ve hold your hand when you cry
And when I lay here, nearly gone in all my darkness
You can´t see me
I know that i might say something
But you know that isn´t me
If you wake up one day and Im gone
would it really mather?

Jag misslyckas med allt

Livet är inte på min sida, allt bara gjmfakslhjlkönjfklghjnlies hela tiden, idag så ramla jag när jag skulle ur duschen o slog i huvet i badkarskanten så nu har jag en bula mitt i pannan, jag har blåmärken över hela benen, som om jag inte redan kände mig ful, tack! Jag har inte kommit iväg till dagiset på flera dagar *SKJUT MIG* imon ska jag till skolan och ja! Positivt är att jag har fina vänner och så, men annars FUCK LIFE, därför skriver jag inte nu för har bara massa skit som vill ramla ur min mun. Hej ångest, hejdå alla fina

Aj

Ångesten kryper, hela kroppen skakar, svårt att andas, att orka, det gör ont, den här skiten.

I cant stop thinking about you

Oj vad jag skriver dåligt, har haft så fullt upp, med att hitta rätt, i hjärnan, veta vem jag är, vad jag känner.
Jag har haft en fin helg, trots att jag är super förkyld och det känns som att jag ska hosta upp mina lungor. Fick träffa min fina emelie, det var så längesen, och min lina och sen Var jag lina och eve på gais match, det var fint, jag trivs där, i klacken, jag känner mig hemma vilket egentligen är lite märkligt för jag kan inte så mycket om sport överhuvudtaget.

Jag låg hemma idag, fastän jag skulle jobba, men jag jobbar imorgon istället, lika bra, jag saknar barnen. Det är så svårt att komma upp på morgonen, jag sover sämre än någonsin, om man nu överhuvudtaget kan säga att jag sover, för det gör jag knappt, utan istället sitter jag i mitt fönster och röker mina röda marlboro, lyssnar på fin musik och önskar att jag var någon annan, någon bättre, någon vackrare, men det går inte, jag kommer ingen vart när jag tänker så, bara en spiral ner i mörkret. Ni är fina, nu ska jag ut i solen



Det är vår nu, flickor o pojkar, nu vänder det, intesant?
Sena sommarkvällar med fina människor, promenader hem mitt i natten,
det ska bli bra nu, det måste det.

Tidigare inlägg