Och jag ramla och tog mig upp och sen, ramlar jag omkull igen

Idag har jag trasslat in mig ännu mer, i mitt jävla äckel mörker. Min älskade mamma åkte hela vägen från jobbet idag för att få med mig till min psykolog men jag kunde inte lämna lägenheten och jag hatar att gråta inför människor jag älskar, att bryta ihop, att ligga i fosterställning i min säng när det enda jag får ur mig gång på gång är "jag orkar inte". Min mamma är världens finaste, och jag hatar att se henne må dåligt pga mig, det gör ont. Jag ska åka till skåne i helgen, till min farmor, och dricka kaffe i hennes finporslin, röka på hennes lilla balkong, titta igenom hela hennes garderob och se om jag kan fynda lite. Hon är fin min farmor, min fina fina familj. Och jag ber om ursäkt för att jag är konstig och har svårt att formulera mig och är inne i mitt mörker som är helt förvirrande. Jag känner mig äcklig, ful vidrig, och mitt självförtroende sviktar, kan inte någon hålla om mig,
Kärlek

Det finns inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak
Kommentar från: Stjärnmullvad

Det blir ljusare igen.

2011-05-27 klockan 13:53:11
URL: http://stjarnmullvad.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Spara mig!

Email: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback